Att amma sitt barn

Något jag har tänkt på är själva amningen. Det är så himla mycket som jag inte visste innan Celinne kom till världen. Typ som att så fort barnet har kommit ut efter förlossningen så lägger de barnet på dig och ungen börjar direkt leta efter mat. Alltså det var en sån sjuk känsla hur hon letade efter tutten för att direkt börja suga. För att vara ärlig så hade jag ingen aning om det innan, jag trodde man fick visa fram de bröstet och typ lära dem eller något sånt. Men det här var riktigt coolt och även idag om hon är hungrig och jag lägger henne på mage vid mitt bröst så letar hon också efter mat. Jag dör söthetsdöden varje gång och tycker så synd om henne som kämpar som bara den när hon letar. 
Eller att de första dagarna så sårar och ömmar dina bröstvårtor. Jag ville bara gråta de första dagarna när det gjorde som mest ont när hon ammade. Hon spydde tillochmed blod en gång efter att ha fått i sig blod från såret från bröstvårtan. Det visste vi inte då när hon spydde utan vi som förstagångsföräldrar fick bara panik av att hon spydde. Eller ja snarare Buggo fick panik och ringde 1177 och jag försökte hålla ställningarna lugna.
 
Jag är ändå oerhört överraskad över att det är jag som har varit så extremt lugnt hela den här tiden efter förlossningen, trots att min ADHD man har haft fullständigt panik de första 2 veckor och varit orolig över precis ALLT! Nu är han dock mycket lugnare men kan fortfarande få panik över något, typ att om jag lägger henne på mage och hon drar upp sitt huvud så är han rädd över att den ska typ knäckas eller något, jag vet inte.. Ja ni förstår. Men är man orolig så är man väl det.
 
Iallafall så känns det helt naturlig med amningen idag, trots att jag har haft EXTREMT mycket mjölk där det har nästan varit lite för jobbigt. Celinne har bara velat snutta på bröstet men inte kunnat då det bara sprutat mjölk och jag bara velat gråta över att det varit så mycket och hon inte kunnat amma lugnt och sansat. Hon har fått stanna upp emellanåt när hon ammat och fått hosta eftersom det fastnat mjölk i halsen. Idag är det betydligt lugnare, det är inte lika mycket mjölk men fortfarande ganska mycket och hon har lärt sig att äta snabbt. Så idag får hon napp också för att tillfredställa sitt sugande som hon inte får tillräckligt av ammningen. 
 
Min söta ängel! Här 3 veckor.
 
 
 
/ Leila Abou-Dabous

Bildbomb!

När man hittar bilder på kameran som Buggo tagit på djuren haha!
 
 
 
 
 
/ Leila Abou-Dabous
 

Tiden går snabbt!

Tänk att det snart gått en månad sen Celinne föddes! Helt galet vad tiden går fort! Nu är det helg och för mig betyder det ungefär samma sak som alla andra dagar. Buggo jobbar långa dagar så den här helgen är vi i princip ensamma, jag, barnet och djuren! 
Lånade böcker från biblioteket igår så den här helgen var tanken att jag skulle plugga lite inför högskoleprovet men än så länge har jag inte hunnit göra något. Jag vet inte riktigt hur jag ska planera mina dagar med ett litet barn, när hon inte sover så vill hon gärna att jag är med henne och när hon sover så vill jag hinna fixa mat, städa upp här hemma, hinna ta en promenad med henne och Eddie. Ja ni vet, det är en hel del och dagarna bara flyger förbi och vips så är det dags att sova igen! Tänk hur det blir med ett till barn senare? Haha, jag fattar inte hur vissa klarar av att jobba heltid, ha 3 barn och plugga samtidigt. Imponerande verkligen, det säger en hel del om man verkligen sätter manken till det så kan man göra precis vad som helst!
 
Idag fick hon sitta i denna gungvagn eller vad man nu kallar det.
 
 
 
 
 
 
/ Leila Abou-Dabous
Visa fler inlägg